”Vad var vi för ena jävla clowner egentligen? Det var lite grann i den känslan vi fastnade … Vad var det vi borde ha sett som vi så fullständigt missat? Men vi fann ingenting. Inte ett skit.
Det var obegripligt, helt enkelt.”
En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.
Med novellsamlingen ”Bormann i Bromma” återvänder Hans Gunnarsson till en genre som han behärskar som få andra. Var och en av de elva novellerna har sin utgångspunkt i en målning av Martin Wickström. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv, och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är ”vi” egentligen?