Mitt liv som Värmlands sämsta löpare : tänkebok för nybörjare, endorfinjägare och gatuplockare

Efter ett liv som löpmotionär har Sven-Ove Svensson skrivit en inspirerande tänkebok för nybörjare, endorfinjägare och gatuplockare.

Allt började när han skrev löparlärdom nummer 113 på Facebook. Ät inte matjesill rätt nära innan söndagspasset. Då krävde snart omgivningen att han skrev de 112 första lärdomarna med.
Det blev till sist 268 sidor funderingar från Sven-Oves löprundor genom åren. Den överjordiska känslan i Sunne, löparfilosofins tre grundsatser, fyra löpargurus och hans uppfinning. Den kloka frågan från barnet i pulkabacken. Hälsningen på kyrkogården i Gåsborn. Gatlyktelögnen. Uppslagsboken som påstod att kvinnor inte springer.

Det gör de. En av dem ger Sven-Ove, 73, beröm när hon på pigga ben passerar honom i Forshagas värsta mördarbacke. Trevligt.
- Texterna har vuxit fram under många år, säger han. Merparten av idéerna har kommit när jag sprungit. Jag började springa 1952 och har skrivit länge om löplust.
Om titeln på boken är överdriven? Det får läsaren avgöra.

Kondition är fötter som vill i väg och lungor som håller med.