Det är vid 1800-talets slut som det blir populärt bland stadens societet att andas frisk luft.
I Väggaparken uppförs praktfulla sommarvillor som är generöst smyckade med snickerier. Halvrunda cirklar byggs gärna i anslutning till havet och här dricks punsch och sällskapslivet frodas.
Vid svalare väderlek finns stora inglasade verandor och balkonger där fester kan hållas levande under sköna ljusa sommarnätter.
Borgmästare, rådman, konsul, grosshandlare, punschfabrikör, direktör, läkare och disponent är vanligt förekommande tilltalsord.
Det är först när Amanda Borgh, född i Karlshamn men bosatt i Malmö, gör entré som en katt bland hermelinerna, som samhällets annars homogena livsstil får en ny nyans.
Vid mitten av 1900-talet ändrar området karaktär. Här etableras fiskhamn, båtbyggerier, badplatser, camping och andra turistlockande attraktioner. Ungefär samtidigt försvinner kallbadhusen och överklasens sätt att leva ändras.
Det gamla sättet med en hustru som leder sitt tjänstefolk är en svunnen tid och efter andra världskriget växer ett modernare Sverige fram.
I boken följer man den intressanta förändringen från slutet av 1800-talet och omkring ett sekel fram i tiden och flera av stadens berömda societetsnamn från förra sekelskiftet möter oss. För drygt hundra år sedan är Väggaparken en tummelplats för några få. I vår tid är den en idyll för alla som njuter av vinden, vågorna och havet.