Det är i början av juni 1948 och Axels liv går mot sitt slut. När han ligger på Västerviks sjukhus, opererad för en dödlig cancer, fylls han med bilder från sitt 68-åriga liv. Ett liv präglat av ensamhet men där kärleken till slut trädde in. Han och hans Eleonor var förlovade i över tio år innan de kunde gifta sig; året var då 1925 och bröllopet stod i Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad.
Längtan var stor efter att få skapa en familj tillsammans men rädslan för att det kanske var för sent höll dem i ett hårt grepp. Det var därför ett mirakel när deras son, Sven-Eric, äntligen kom.
Sonen, som nu 22 år senare har vuxit upp och blivit nyexaminerad sergeant från Kadettskolan, är på väg till honom. Axels tankar spinner om det stundande besöket. Kommer tiden att räcka till?
Vad kommer de att kunna tala om? Om kriget? Om livet – eller döden? Om kärleken?
Under mötet får far och son sällskap av sjuksköterskeeleven Irma, som rör sig likt en vakande ängel omkring dem i salen. Med ett ömsint hjärta och en bultande kärlek till livet i alla dess former
berör hon något inom dem som får de begravda berättelserna att vakna till liv.